Debatt: Diskriminera inte utländska bemanningsföretag

För en tid sedan gav bemanningsutredningen sitt förslag på hur EU:s bemanningsdirektiv ska genomföras i Sverige. Tyvärr har utredningen inte insett den betydelse som den växande bemanningsbranschen har för att skapa arbeten och tillväxt, både i Sverige och utomlands. Om förslaget skulle bli verklighet skulle Sverige strunta i att genomföra de delar av direktivet som syftar till att skapa ytterligare arbetstillfällen i bemanningsbranschen och istället agera för att införa omotiverade handelshinder mellan de europeiska staterna.

Det bemanningsdirektiv som EU:s medlemsstater har enats om har två syften: För det första ska det reglera skyddsnivån för anställda i bemanningsföretag och för det andra ska det undanröja nationella hinder som finns i lagar och kollektivavtal mot att anlita bemanningsföretag. Medlemsstaterna har ansett att undanröja hinder är viktigt eftersom det ska skapa arbetstillfällen och flexibla arbetsformer. Tyvärr har utredningen i stort sett uteslutande fokuserat på direktivets skyddssyfte, vilket gör förslaget till uthyrningslag ensidigt och oacceptabelt.

Förslaget ger ingen möjlighet att pröva om regler i kollektivavtal strider mot rätten att anlita bemanningsföretag. Detta trots att många lokala och centrala kollektivavtal innehåller regler som kan utgöra begränsningar i den rätten. Det framgår bland annat av den genomgång som Svenskt Näringsliv och Bemanningsföretagen har gjort av medlemsförbundens kollektivavtal. Fler hinder kan finnas i till exempel företagsavtal eller lokala avtal. Nya avtal som begränsar rätten att anlita bemanningsföretag kan dessutom träffas i framtiden.

Det måste vara möjligt för alla berörda parter, till exempel ett bemannings- eller kundföretag, att kunna pröva i domstol om ett avtal som påverkar möjligheten att anlita bemanningsföretag är förenligt med bemanningsdirektivet eller inte. Det är obegripligt att utredningen inte har lagt något sådant förslag. Om uthyrningslagen inte kompletteras med en sådan regel har Sverige inte uppfyllt direktivets krav.

Utredningen föreslår även att de utländska bemanningsföretag som utför tillfälligt arbete i Sverige måste tillämpa villkor som ger högre kostnader än vad konkurrerande utländska företag i andra branscher har. Förslaget ger också facken möjligheter att vidta stridsåtgärder för att kräva villkor utöver de gällande miniminivåerna av utländska bemanningsföretag. Vidare ska utländska kollektivavtal inte beaktas på samma sätt som svenska avtal. Det är precis den här typen av lagar som EU-domstolen har underkänt som diskriminerande och stridande mot den fria rörligheten av tjänster i bland annat Lavalmålet.

Sverige är ett litet land och vi är beroende av export och import för att kunna bevara vårt välstånd. Ungefär hälften av vår BNP utgörs av export och tjänstesektorn står för en stor och växande del av exporten. Om Sverige skulle införa den här typen av handelshinder så finns det en uppenbar risk att andra europeiska stater följer vårt exempel. Det skulle försvåra för våra företag och påverka vårt välstånd negativt.

Förslaget kommer också att få negativa konsekvenser för de utländska bemanningsföretagen och de anställda som arbetar där. De handelshinder som utredningen förespråkar kommer att innebära att färre utländska arbetstagare i bemanningsföretag får möjlighet att komma till Sverige och arbeta. De utländska bemanningsföretagen kommer att missgynnas genom bland annat högre kostnader och större risk för stridsåtgärder än vad utländska företag i andra branscher har.

Den nuvarande utstationeringslagen innehåller redan skyddsnivåer som utländska företag i alla branscher måste följa. Avsikten med utstationeringslagen är att skydda mot bland annat social dumping. Det finns ingen anledning att bryta mot EU-rätten och missgynna den växande bemanningsbranschen. Regeringen måste därför avvisa bemanningsutredningens förslag om ändringar i utstationeringslagen.

Niklas Beckman
Arbetsrättsjurist på Svenskt Näringsliv