Läsartext: Polska paraplyer är inte politiska

Polens nyvalde president, Bronislaw Komorowski, är inte alla polackers president. Jag fick det beskrivet för mig, av en polsk tjugo-någonting, att presidenten tillhör ett liberalt parti, vilket ogillas av den bortgångne presidentens konservativa anhängare. Jag fick se dem med egna ögon, de konservativa som nästan dagligen protesterar utanför regeringsbyggnaden i Warszawa. Denna regniga dag stod de, passande nog, och delade ut paraplyer med budskapet "Solidaritet" - en solidaritet, eller lojalitet, mot den bortgångne presidenten och hans parti, får man anta. "Paraplyer är inte politiska" ropade mannen som delade ut dem. Det fick mig att undra vad som då egentligen anses vara politiskt här.

Den nuvarande presidenten tillhör ett mycket EU-positivt parti; ett parti som är en sammanslutning mellan konservativa - och marknadsliberala krafter. Man hoppas på förändring, men jag ställer mig tveksam till att de djupt rotade konservativa värderingarna kommer att minska i betydelse. Dagen i Polens huvudstad som jag spenderade tillsammans med en polsk familj visade tyvärr inga tecken på en förändring.

Det skämtades friskt om bögkyssar, när en gayklubb fördes på tal. Även ett samtal med ett gäng ungdomar i Krakow gav liknande resultat när homosexuellas rättigheter diskuterades. Under ett samtal om EU verkade en ung kvinna, i 25-årsåldern, vara mest bekymrad över att EU skulle kunna sätta sig över Polen i till exempel frågor som rör homosexuellas rätt till adoption. Man betonade varje lands rätt att själv välja sina moraliska riktlinjer.

Visst håller Polen på att förändras, men förändringen av kulturella (eller moraliska?) värderingar går trögt. Frågan är om det över huvud taget just nu finns en vilja att tänka om. I Polen är man mån om att hänga med i svängarna; man vill vara som vilket EU-land som helst, samtidigt som det nya skrämmer.

Det diskussionerna med polska ungdomar visade tecken på var att man generellt verkar ha ett mycket lågt förtroende för politiker och för politik i allmänhet. "Paraplyer är inte politiska", men vad är? När politikerna inte kan ge tillfredsställande svar, söker man sig till den institution som kan.

Den katolska kyrkans ställning är stabil, trots att landets politiska situation verkar vara precis det motsatta. I Polen är det fortfarande en självklarhet, för gammal som ung, att vara troende. Nyckeln till förändring kanske inte ligger i påtryckningar från omvärlden, utan i att ge de nya polska generationerna någonting annat att tro- och förlita sig på, någonting annat än påvens odiskutabla makt.

Situationen med paraplyerna kan ses representera den ställning politik har hos den vanlige polacken. När politiken inte anses vara något annat än en sandlåda för några få utvalda, blir kyrkan, med dess gammalmodiga värderingar, en trygghet. En trygghet man inte släpper ifrån sig i första taget.